Precis som jag misstänkte hade våra syskon och några vänner planerat att vi skulle ha en kombinerad möhippa/svensexa idag, trots att jag sagt att jag absolut inte vill bli hippad på något sätt. Nu var det visserligen lugna aktiviteter men jag sa ändå "tack men nej tack" och det respekterades. Det var bara en som försökte övertala mig, men det lyckades inte. Jag tycker att om man har avsagt sig den typen av firande så får ens nära och kära respektera det. De får bli hur sura som helst eller tycka att jag är tråkig. Det rör mig inte i ryggen.
Nu är i alla fall blivande maken på sin svensexa och barnen är hos sina farföräldrar så jag är ensam hemma. Det är skönt, men känns väldigt annorlunda.
OH! Jag hoppas jag blir hippad, det verkar vara så kul! Men självklart tycker jag det var bra att de respekterad dig.
SvaraRadera